I bottenlös ävja - Wormwood

Av tidens tand, hon har glömts bort

Upplöst av mossen, den våtsjuka marken

Där tornar opp, trädtoppars död

Av kall multnad bark, i en sumpmark som hatar

Jag blev dess gäst, kom hem som gast

Djupt ner försjunken i svärta och ångest

Skogars ändhållplats, naturens hämnd

Som tar den som aldrig skall komma hem igen

Ett ingenting, är nu mitt allt

Där skall jag sväva i bottenlös ävja

Hyisestä suon sydämestä kutsu kumpuavi

Kasvotonna tuulessa kulkijal kuiskivi

Käy kanssain tanssihin henkien viimeiseen

Anna askeleen raskahan vajota iäisyyteen

Man sänkte den, som håller mig

Ett lövverk av maskar i mättande gyttja

I torv och bark, beständig dagg

I dimhöljda vassar bland urgamla björkar

Å ja e fylld, av evighet

I bottenlös ävja ja sväva, ja sväva

Jag blev dess gäst, kom hem som gast

På nytt född försjunken i bottenlös ävja

Ett ingenting, är nu mitt allt

Där skall jag sväva i bottenlös ävja